Bettan Edberg's Page

Här är några växande tankar om Stiftelsen Gene fornby. Kan inte påstå att jag vet att jag tycker så här, inte än....

Fornlämningen på Genesmon, fornbyn, järnkrogen och naturen däromkring är en väl fungerande miljö för det livslånga lärandet om förhistoria, rötter, slöjd, friluftsliv…. Här finns möjligheter till rekreation i ordets alla innebörder, utvecklingsarbete för individer, organisationer och metoder.

Här har kulturarvspedagogiken utvecklats, från pionjärbyn fram till idag. Här har den experimentella arkeologin vuxit, både akademiskt och hantverksmässigt. Besöksnäring och turism har mött många olika ansikten, från företagens fylleslag, teamarbete och representation till barnfamiljens långsamma, vilda besök.

Stiftelse?
Finns det någon anledning att fortsätta med stiftelseformen? Inte som jag ser det. Men är det säkert att lämna en så fantastisk plats till en ”ägare”? Det känns inte tryggt på lång sikt.

Ekonomi
En minibudget för att hålla stället ovan jord ; ) behöver säkerställas för en långperiod. Platsen med sin unika miljö och rekonstruktionen måste finnas på ett tryggt sätt för att olika verksamheter ska slå rot och växa. Medel till verksamheter måste ordnas utifrån att det vill nåt. Vill skolan så får man hitta pengar för den verksamheten, vill slöjden så får man lösa det

Av intresse för län och region
Kulturarvspedagogik. Reenactment, lajv och rollspel. Experimentell arkeologi. Slöjd. Äventyrspedagogik och friluftsliv.

Kommunal nytta
Samma nytta som för länet men med tydligare koppling till kommunal verksamhet. Förskola, grundskola, gymnasium. Öppen fritidsverksamhet för alla åldrar, mötesplats för föreningar. En utvecklingsplats för demokratiarbete, speciellt för barn och ungdomar.

Organisation
Skötsel och tillsyn av fornlämning och rekonstruktioner läggs ut på entreprenad. Vem ska sköta järnkrogen? En arbetsgrupp sätts samman med museipedagoger (arkeologer), fritidspedagoger, folk från skola/förskola, föreningsliv och folkbildning.